Region Östergötland

Kirurgi i väpnade konflikter

[2021-12-08]

Måns Muhrbecks avhandling från Katastrofmedicinskt centrum syftar till att öka kunskapen kring hur kirurgiska resurser används i resursknappa konfliktmiljöer. Målsättningen är att identifiera metoder för att förutsäga och mäta det kirurgiska resursbehovet och göra användandet mer effektivt.

Bilden visar Måns Muhrbeck

I avhandlingen har journaluppgifter från patienter som behandlats vid tre av Internationella Rödakorskommitténs (ICRC) sjukhus använts. Patienterna hade vapenorsakade skador från konflikten vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan eller konflikten i Kivu-regionen i Demokratiska republiken Kongo (DRC). I en studie undersöktes förhållandet mellan kön, skademekanism, uppkomna skador och erhållen kirurgisk behandling för patienter som behandlats vid ICRC-sjukhuset i Peshawar, Pakistan. I en annan studie undersöktes hur behandlingen av vapenorsakade extremitetsskador skilde sig mellan perioderna 1992 – 1995 och 2009 – 2012 vid ICRC sjukhus i Quetta och Peshawar, Pakistan. I en tredje studie prövades hur väl ICRC sårklassificering system (RCWS) samt poängssystem som används i civil traumasjukvård kunde förutsäga det kirurgiska behandlingsbehovet hos patienter vid ICRC-sjukhus i Peshawar, Pakistan, och Goma, DRC.

På de studerade ICRC-sjukhusen var de flesta patienterna män i tjugoårsåldern med skador på armar eller ben.
– Resultaten visar att skador från urskillningslösa vapen, som granater, missiler och bomber, var mer frekvent förekommande i gränskonflikten mellan Afghanistan och Pakistan, medan skottskador var vanligare i Kivu-konflikten, säger Måns Muhrbeck.

Vanligaste typen av kirurgi
Behandling av mjukdelsskador var den vanligaste typen av kirurgi. Mindre än 20 procent av patienterna genomgick större operationer och dödligheten under sjukhusvistelsen var mindre än 5 procent. Kvinnor skadades i större omfattning av urskillningslösa vapen, hade allvarligare skador, fick oftare blodtransfusioner och behandlades med mera omfattande kirurgi än männen.

– Trots att skador på armar och ben är vanligt förekommande i väpnande konflikter så hade användandet av terapeutiska kirurgiska behandlingsmetoder minskat under de senaste årtiondena, medan risken för amputation var oförändrad. RCWS var bättre på att förutsäga kirurgisk resursförbrukning än de poängsystem som används i civil traumasjukvård, säger Måns Muhrbeck.

Honung och antibiotika jämfördes
Avhandlingen jämför också honung och antibiotika som behandling av infekterade sår i en försöksdjursmodell. De båda behandlingarna utvärderades och jämfördes genom bakterieodlingar, mätningar av såryta, histologiska och immunhistokemiska analyser samt inflammatoriskt svar. Resultaten visar att varken honung eller antibiotika minskar antalet bakterier i sår efter avslutad behandling. Däremot minskade sårens storlek med antibiotika, men var oförändrade med honung.
– Möjligen skulle honung kunna vara effektivt för att förhindra bakterieväxt på sårytan. Det finns därför anledning att undersöka om honung kan vara ett värdefullt tillägg till antibiotika och kirurgisk behandling. Detta skulle kunna förbättra användandet av de begränsade kirurgiska resurser som finns tillgängliga i väpnade konflikter, säger Måns Muhrbeck.

Textansvarig: Nyhetsredaktionen, 010-103 76 28

Avhandlingen "Surgery in Armed Conflicts: Predicting surgical treatment needs and improving resource use in resource-constrained settings" lades fram den 3 december vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet.