Region Östergötland

Bristningar vid förlossning kan upptäckas tidigt med ny metod

[2021-04-13]

Med hjälp av en ny, enkel metod och tidig upptäckt kan förlossningspersonal förhindra problem efter bristningar i underlivet. Kvinnor som fött barn kan annars få besvär av det långt efter förlossningen.

Bilden visar Sofia Pihl.

– Att sitta på bussen eller i ett möte och fisa utan möjlighet att hålla sig. Så ska det ju inte vara, men det finns kvinnor som lever med detta efter en förlossning, säger Sofia Pihl, överläkare vid kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Linköping US.

Hon har i sin avhandling både studerat hur snabbt en ny undersökningsmetod införs i förlossningsvården och hur personalen mer systematiskt kan göra bedömningar av bristningarna.

– Det är svåra bedömningar som måste göras med hög säkerhet dygnet runt på en förlossningsavdelning. Och då är det viktigt att det finns bra rutiner och enkla hjälpmedel, säger hon.

Under 2019 hade cirka 3,2 procent av alla förstföderskor i Sverige bristningar i slutmuskel och mellangård efter förlossningen. De allra flesta får inte några problem efteråt. Men att tidigt upptäcka bristningarna är avgörande för att kunna sy ihop den inre slutmuskeln. Och den har viktiga vardagsfunktioner:

– För att tala klarspråk så hjälper den oss med ett slags social kontroll, så att man kan gå undan och släppa sig. Inre slutmuskeln är spänd när det inte passar sig att man släpper fram gas eller avföring. Den hjälper oss också att känna skillnad mellan gas och avföring. Men om den här inre slutmuskeln är brusten så har man ingen social kontroll.

Lär sig att känna
Den yttre slutmuskeln kan barnmorskor och annan förlossningspersonal se med blotta ögat. När det gäller den inre slutmuskeln lär de sig att känna efter bristningar med fingrarna.

– Men det kan vara svårt att avgöra, påpekar Sofia Pihl.

Ultraljud-proben är en apparat som personalen länge har använt för att inifrån slidan titta på äggstockar och livmoder. Den kan också användas för att undersöka slutmuskeln. Det är en metod som har utvecklats på US av docent Eva Uustal.

– Genom att rikta proben bakåt i stället, så ser man bäckenmuskulaturen. Man ser hur slutmuskeln ser ut, och om den är rund eller brusten, säger Sofia Pihl.

Efter förlossningen kan det betyda hela skillnaden för lång tid framåt.

– Bristningen måste man laga direkt. Om den läker ihop förvandlas den till bindväv och vi får svårt att hitta den.

Genom erfarenhet
Sofia Pihl har dokumenterat hur lång tid det tar för förlossningspersonalen att lära sig den nya metoden, och även tagit fram en likvärdig skala för att kunna diagnosticera bristningen.

– Man behöver göra ungefär fem ultraljud för att lära sig metoden.

Hos förlossningspersonal finns redan en stor kunskap om bristningar. Traditionellt får personalen denna främst genom erfarenhet och överförd kunskap. De metoder som har införts på US bygger på att man både känner med fingrarna och använder ultraljudet, samt mäter mellangården.

– Då finns det objektiva mått och en ultraljudsbild. Det ger oss mycket säkrare information och i efterhand finns då även en bra utgångspunkt.

Sofia Pihl har tagit hjälp av det nationella bristningsregistret som infördes 2014. Och utöver detta har hon granskat hur nya metoder kan införas i sjukvården.

– Det krävs uthållighet och tydlighet. Metoderna måste vara relevanta, även om klockan är 02.30 en lördagsnatt och det är fullt upp. Jag har beskrivit hur man får jobba på olika plan och skapa strukturer för att en ny metod verkligen används. Det ska finnas tillgänglig utrustning och en vilja från ledningen. Och det måste finnas eldsjälar som engagerar sig.

Textansvarig: Ulrik Svedin, Linköpings universitet

Doktorsavhandling:
Clinical and methodological aspects on perineal laceration diagnostics at childbirth

Andra webbplatser