Region Östergötland

Med världen som arbetsfält

Laura Pompermaier

När hon såg hur hårt människor i fattiga byar i Afrika drabbades av brännskador väcktes viljan att forska om sjukvård i låginkomstländer. Plastikkirurgen Laura Pompermaier tog tanken till handling. I två år byter hon Universitetssjukhuset i Linköping mot forskarstudier på universitetet Harvard i USA.

Fast hon är italienska väljer hon svenskt bryggkaffe på espressobaren. Laura Pompermaier tycker om att följa landets seder och bruk, och så har hon ju också bott fjorton år i Sverige.

– Det svenska fikat är en viktig plats där man får sitta ner och prata både om arbete och privat. På en vårdcentral i Västergötland lärde jag mig svenska och kulturen på landet. Kollegorna var öppna och nyfikna och jag blev inbjuden till mitt första midsommarfirande med små grodorna, säger Laura Pompermaier.
Hon älskar språk och kulturer och ser världen som sitt arbetsfält. Drömmen att bli plastikkirurg föddes på en klinik i Österrike där hon gjorde sin praktik. Hon fick assistera på en operation när en patient skulle få ny hud över ett stort hål i bröstet där en tumör hade tagits bort.

– På bara några timmar kunde plastikkirurgen laga hålet med vävnad av hud från en annan del av kroppen. Resultatet var så fint, både medicinskt och estetiskt, och jag tänkte att det här vill jag göra en dag.
Vi träffas i Norrköping, några dagar innan hon flyttar till Boston på två år med sin familj. Hon har lyckats med det som många drömmer om; att få en plats på den avancerade forskarutbildningen på Harvard i USA.

– Det har varit väldigt mycket pappersjobb och projektansökningar. Men nu har både min man och jag forskningsjobb och vi hoppas att vår 9-årige son blir en dörröppnare till det sociala livet i Boston, säger Laura Pompermaier.
Möblerna från Ikea har kommit samma dag där borta i deras nya hem. För att de skulle kunna beställas var de tvungna att ha en adress i landet. För att få det behövde de först få anställning. Både hon och hennes man fick jobb på Harvard. Nu är det klart.

"Känns som ett kall"
Hon ska forska inom global kirurgi. När Laura Pompermaier och hennes man var på utlandsjobb i Kenya för några år sedan såg de hur hårt människor drabbades av brännskador i fattiga byar. Barn i hemmen, där mat lagas över öppen eld, råkade ibland ut för att lågorna högg tag i deras kläder och elden spred sig över kroppen.

– Det känns som ett kall både att vara kirurg och att forska när jag ser detta. Det jag nu vill undersöka är hur många brännskadeoffer som inte får vård. Och de som får vård, vilken är kvaliteten på vården och smärtlindringen, säger Laura Pompermaier.

Det var på hand- och plastikkirurgiska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping som hon kom i kontakt med forskningen. I fikarummet var forskningsfrågorna levande samtalsämnen över kaffet. Här finns Brännskadecentrum som vårdar brännskadepatienter från hela landet och har en internationellt hög nivå på sin forskning. Laura Pompermaier fick en kombinationstjänst där hon både kunde vara plastikkirurg och forska. Professor Folke Sjöberg var handledare under hennes doktorsavhandling och blev en inspiratör för fler studier och internationella samarbeten.

Växte upp i Trentino
Laura Pompermaier växte upp bland vingårdarna i norditalienska Trentino. Landet bortom bergen var Österrike och det var hennes pappa som kom på idén att hon skulle åka och utbilda sig till läkare där.

– Ingen jag kände hade gjort något sådant men jag tyckte att tanken var intressant. Jag tänkte att jag måste prova, säger Laura Pompermaier.

För att det skulle gå fick hon först börja på läkarutbildningen i Italien och därifrån skriva över sig till universitetet i Innsbruck i Österrike. Efter en omfattande italiensk byråkrati meddelade institutionssekreteraren att det nu var det klart, nu skulle hon aldrig mer kunna läsa medicin i Italien.

– Det var Point of no return. Jag kände att wow, nu är jag på väg, säger Laura Pompermaier.

Den första lektionen i Innsbruck förstod hon ingenting av dialekten som talades. Men hon skrattade när de andra skrattade, pluggade i böckerna på tyska som de andra. Med tiden lossnade det och hon förstod det mesta. Efter det är hon trygg med att ta nya steg och genomföra sina planer, berättar Laura Pompermaier. Hon flyttade till Sverige för att hon var nyfiken på Norden och hörde att den svenska specialistutbildningen höll hög klass. På Vrinnevisjukhuset träffade hon sin svenske man. De har åkt på flera utlandsjobb tillsammans.

Nu hoppas hon kunna bygga broar mellan Linköping och Harvard.

– Vi har gemensamma utmaningar inom brännskadevården, som bara går att angripa genom internationellt samarbete, säger Laura Pompermaier.


Text: Maria Carlqvist, foto: Kajsa Juslin