Region Östergötland

Bättre behandlingar på spåren

Markus Heilig och Leah Mayo

Spåren efter traumatiska upplevelser kan sitta kvar i en person under lång tid efteråt. Nyligen presenterade Linköpingsforskare fynd som väcker hopp om att läkemedel kanske kan förbättra effekten av psykologisk behandling av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

Markus Heilig är framför allt känd som en av Sveriges främsta experter på beroendesjukdomar. Men beroende existerar inte i ett vakuum. Påfallande ofta finns även posttraumatiskt stressyndrom med i bilden, ett tillstånd som uppstår hos vissa personer som upplevt livshotande händelser. Av patienter med PTSD utvecklar drygt hälften ett beroende.

– Det är ett stort kliniskt problem. Inom vården upptäcker vi sällan den dubbla problematiken, för vi tittar inte aktivt efter den hos personer som söker hjälp för det ena tillståndet. Eller så anser man att PTSD inte kan behandlas under ett pågående beroende, och vice versa. Personer med denna samsjuklighet skickas runt. Det är en dålig idé, för man måste behandla båda tillstånden samtidigt, säger Markus Heilig, professor i psykiatri och föreståndare för Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN) vid Linköpings universitet.

Påverkan av tidigt trauma
Ur frågan om samsjuklighet har också en annan fråga väckt Markus Heiligs intresse. Hur påverkas vi av att uppleva trauma tidigt i livet? Ett samarbete med BUP Elefanten, Östergötlands mottagning för barn och ungdomar som utsatts för övergrepp, har gett unika möjligheter. I en studie som leds av överläkaren Andrea Capusan undersöker forskargruppen bland annat om trauman tidigt i livet gör människor särskilt sårbara för att senare utveckla ett beroende.

Markus Heilig nöjer sig inte med att forskningen ökar förståelsen för hur människans psyke fungerar.

– Vi vill ju att vår forskning ska leda till bättre behandling. Det finns ett stort behov av behandling av PTSD, och av PTSD i kombination med beroende.
Den bästa behandlingen i dag är exponeringsterapi. Med stöd av en terapeut exponeras patienten vid upprepade tillfällen för de traumatiska minnena. Det hjälper patienten att lära om, så att minnena inte längre förknippas med akut fara. Exponeringsterapi är användbar i vården, men effekterna är begränsade. Många patienter blir inte bättre av behandlingen, och hos dem som blir hjälpta återkommer rädslorna ofta med tiden.

CSAN-inlard-radsla

Nyligen presenterade forskargruppen fynd från en experimentell studie, som visar att en läkemedelsbehandling har lovande effekter på hjärnans förmåga att glömma skrämmande minnen när dessa inte längre är meningsfulla. Studien leddes av postdoktorn Leah Mayo, som rekryterats till CSAN från University of Chicago.

– Vi har använt en medicin som blockerar nedbrytningen av kroppens egna cannabisliknande ämnen, eller endocannabinoider. Vår studie visar att denna kategori av läkemedel, kallade FAAH-hämmare, kan möjliggöra ett nytt sätt att behandla PTSD och kanske också andra stressrelaterade psykiatriska tillstånd, säger Leah Mayo.

Studien gjordes på friska försökspersoner, som lottades till att få ett experimentellt läkemedel, eller sockerpiller. Läkemedlet höjer nivåerna av kroppens egna cannabisliknande ämnen i delar av hjärnan som styr rädsla och ångest. Efter tio dagars behandling genomgick deltagarna flera psykologiska och fysiologiska tester. I ett test lärde sig deltagarna att associera ett mycket obehagligt ljud med en specifik visuell signal. Därefter tränades den inlärda rädslan bort på liknande sätt som vid exponeringsbehandling vid PTSD.

– Vi ser att deltagarna som fick FAAH-hämmare hade mycket lättare för att minnas att den inlärda rädslan tränats bort. Det är mycket spännande, säger Leah Mayo.

– Många lovande behandlingar som kommer ur grundforskning om psykiatriska sjukdomstillstånd har misslyckats när de prövats på människor. Det här är den första mekanismen på länge där lovande resultat från djurstudier verkar hålla måttet när de testats i människa. Nästa steg är förstås att se om behandlingen fungerar hos personer med PTSD, säger professor Markus Heilig.

Text: Karin Söderlund Leifler, foto: Anna Nilsen